Ingen bjuder någonsin in migrän till festen, men det är svårt att inte märka att den är där. Ciara O'Rourke berättar hur hennes vänskapsrelationer har förändrats sedan sjukdomen blev kronisk. Hon säger att hon har varit tvungen att göra plats för migrän i sitt sociala liv.

All vänskap håller inte för evigt – men Ciara låter inte migränen hindra henne från att skaffa fler vänner.

Det finns många negativa aspekter av att ha en kronisk sjukdom som migrän (jag kommer så klart inte att räkna upp alla i den här artikeln). För det mesta har jag varit beredd på att hantera det negativa och hur sjukdomen påverkar mitt liv.

Vissa följdverkningar av min kroniska migrän har dock varit lite överraskande. Jag var inte beredd på att förlora vänner.

Migrän ledde till inställda planer och förlorade vänner

Jag har alltid varit en trevlig och utåtriktad person. Även om jag inte var den mest populära personen i skolan eller på college hade jag alltid bra vänner och ett aktivt socialt liv.

Det började med att jag fick episodiska migränattacker i 20-årsåldern. Även om de var hemska kunde jag ändå upprätthålla mina vänskapsrelationer som vanligt. Men när sjukdomen blev kronisk och jag hade huvudvärk varje dag påverkade migränen mitt sociala liv väldigt mycket.

Mina migränattacker gjorde att jag allt oftare behövde ställa in saker. Jag tyckte att det var väldigt svårt eftersom det kändes som om jag svek folk.

Misstankarna visade sig stämma. Folk slutade så klart att ringa, inbjudningarna blev färre och mitt sociala liv gick från intensivt till nästan obefintligt.

Jag förklarade alltid för folk varför jag ställde in och försökte få dem att förstå hur migrän känns. Men det går inte att förstå fullt ut om man inte själv har upplevt det.

Folk sa rakt ut att jag använde migrän som en ursäkt eller att ”alla får huvudvärk, men ändå klarar av att hantera tillvaron”. Jag blev kallad drama queen (som om!) och anklagad för att hitta på historier för att slippa undan saker. Min umgängeskrets blev mycket mindre och jag förlorade många vänner.

Migrän och självtvivel förstörde mitt sociala liv

Jag var inte beredd på att jag skulle få så mycket fysisk och psykisk smärta. Jag började ifrågasätta mig själv. Var jag en dålig vän? Behövde jag anstränga mig mer? Var min vänskap inte värd besväret med min sjukdom och vad den innebar?

Det dröjde inte länge förrän jag blev ganska introvert och självmedveten eftersom jag fått dåligt självförtroende.

Nuförtiden tycker jag att det är ganska svårt att få nya vänner. Och när jag väl gör det är det svårt att upprätthålla ett socialt liv på grund av min migrän.

När min son började skolan tänkte jag att det var ett perfekt tillfälle att skaffa nya vänner i trakten. Jag var redo att träffa andra föräldrar som väntade utanför skolan hans första dag.

Och jag träffade några underbara människor! Jag blev nära vän med några av mammorna och vi träffades regelbundet och pratade skvaller från trakten. Det var underbart. Jag var mammaledig med mitt yngsta barn, så det var fantastiskt att komma ut, träffa nya människor och prata med andra vuxna. Amningen minskade mina migränanfall, så jag var redo att bli ett socialt lejon.

Men när jag återvände till jobbet blev dagarna mycket stressigare. Dessutom kom migränattackerna tillbaka. Det var svårt nog att få i ordning barnen för att gå till skolan eller dagis, arbeta en hel dag, laga middag och sköta hushållsarbetet. Om man lägger till daglig kronisk huvudvärk i mixen är det inte svårt att förstå varför jag var tvungen att börja ställa in saker igen.

Det var återigen inte alla som förstod och vissa förmedlade sina åsikter som dåliga ”skämt”. Vi började glida ifrån varandra och snart slutade vi träffas helt och hållet. Trots att jag försökte förklara min situation tror jag inte att mina nya vänner förstod varför jag var tvungen att dra mig tillbaka. Sakta men säkert försvann de nya vännerna och det gjorde ont – även om jag vet att det inte var mitt fel.

Jag har varit tvungen att göra plats för migrän i mitt sociala liv

Jag har fått fler vänner de senaste åren, men jag föredrar att kalla dem bekanta. Det är fantastiskt att ha människor att kunna prata med och ordna lekar för barnen och fixa fester tillsammans med. Min migrän har naturligtvis inte tagit ifrån mig mitt sociala liv helt och hållet. Men jag har lärt mig att det inte är så vanligt med riktiga vänner och har accepterat det.

Jag har också insett att jag inte öppnar mig för människor lika lätt som förr. Jag vill helst inte prata om min sjukdom, så det är inte lätt att bygga upp nya relationer.

Min sjukdom gjorde att jag förlorade vänner, men det är något jag måste hantera. Därmed inte sagt att jag har stängt dörren för nya vänner i framtiden – jag hoppas fortfarande att jag kan få nya!

Men jag har ”lärt mig min läxa” (vad det nu har för syfte). Jag kommer att bli mer försiktig med att berätta personliga saker och välja noga vilka jag öppnar mig för.

Migränen avslöjade också vilka mina verkliga vänner är

Det är inte bara dåligt. Under årens lopp har jag snabbt lärt mig vilka som är mina riktiga vänner. Människor som finns där för mig och förstår vad jag går igenom. Och ännu viktigare – de förväntar sig inte att jag ska härda ut ett migränanfall för deras skull och dömer mig inte när jag ställer in. 

Idag kan jag räkna mina riktiga vänner på ena handens fingrar och det är okej för mig. Det är de här människorna jag vill ha omkring mig – de som accepterar den jag är, både de bra och dåliga sidorna.

Det sägs att om man är vänner för livet så håller man ihop vid både med- och motgångar. Jag tror att det är så och känner mig lyckligt lottad. Mina riktiga vänner stod vid min sida när det blev tufft med migränen och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan dem.

NPS-SE-NP-00191 Februari 2025