Det är inte snällt att säga till någon med en kronisk sjukdom att ”ta det lugnt” – det är nedlåtande
Det är inte snällt att säga till någon med en kronisk sjukdom att ”ta det lugnt” – det är nedlåtande
När man lever med en kronisk sjukdom är det vanligt att andra ständigt påpekar att man ska ”ta det lugnt”.
Kat Naish säger att hon, som själv har en kronisk sjukdom, är fullt kapabel att sätta gränser på egen hand. Detta ”välmenande råd” antyder att hon inte redan gör allt hon kan för att hantera sin sjukdom.
Det är dags att erkänna att människor med långvariga sjukdomar redan är experter på sina egna kroppar och erfarenheter. Så snälla, sluta tala om för människor med kroniska sjukdomar vad de ”måste göra”. Säg istället att du finns där när jag behöver dig och lita på att jag kommer att be dig om hjälp när den dagen kommer, säger Kat.
”Är du säker på att du inte överdriver?”
”Borde du jobba så mycket?”
”Du kanske borde gå ner i arbetstid.”
”Jag hoppas att du inte tar på dig för mycket.”
”Du är så upptagen på jobbet, inte undra på att du har XYZ-symtom.”
Låter det bekant? Du är inte ensam. På ytan är allt detta välmenande råd. Men jag är säker på att du har känt som jag – att man blir frustrerad när andra försöker sätta gränser för en själv. Särskilt när de aldrig har varit i min situation eller har min sjukdom och inte har den blekaste aning om hur jag känner inför det.
Jag sätter mina egna gränser, tack så mycket! Jag behöver inte någon som ständigt påminner mig om mina begränsningar.
Bra stress kontra dålig stress
Jag kommer från en familj med starka kvinnor som var respekterade för sina jobb och som bidrog mycket till hushållet ekonomiskt. Det är väldigt viktigt för mig att ha ett meningsfullt jobb. Det är en stor del av min identitet. Men det betyder inte att jag är arbetsnarkoman – långt därifrån. Jag vet att jag måste vara förnuftig när det gäller balansen mellan jobb och fritid för att jag ska kunna fortsätta jobba. Därmed inte sagt att jag inte blir stressad av hög arbetsbelastning eller ibland känner mig pressad av en deadline.
Nyckeln är att känna sina gränser och alltid lyssna på sin kropp. Det innebär också att vidta åtgärder för att hålla sig inom dessa gränser. Det här är inget jag har lärt mig över en natt. Det har varit en jobbig process där jag prövat mig fram och misslyckats ibland.
Så kan stress vara bra? Absolut! Kommer du ihåg när du var nervös inför ett prov men klarade det galant för att nervositeten hjälpte dig att fokusera? En snäv deadline kan faktiskt hjälpa en att få ett projekt klart.
Lite press kan vara positivt när man gör något krävande men roligt. Bra stress är när jobbet ger hanterbara utmaningar som inte känns överväldigande. När jag övervinner hinder på jobbet ger det mig en enorm känsla av att ha lyckats.
Jag älskar mitt jobb. Jag är lyckligt lottad som får göra något jag brinner för. I slutet av en arbetsdag känner jag mig duktig. Det sista jag vill höra när jag pratar om en stressig dag är att jag överdriver – för det borde jag själv veta – och jag vet att jag inte gör det.
Lita på att jag känner mina gränser och hur jag ska hålla mig till dem
Jag har lärt mig den hårda vägen att inte tänja på mina gränser för mycket. Jag vet verkligen hur viktigt det är med vila. Nu vet jag hur jag ska stå upp för mig själv när det blir jobbigt!
Om jag lyssnar på min kropp kan jag avgöra när jag behöver ta fler små pauser. Jag kanske tar en promenad för att rensa huvudet, gör en meditation på 10 minuter eller går och lägger mig tidigare på kvällen. Om jag gör detta kan jag hålla den dåliga stressen på avstånd och under kontroll.
Mina kollegor och min chef vet att jag har en kronisk sjukdom. Jag har berättat att jag måste tänka på vissa saker. De vet att jag behöver regelbundna pauser, särskilt under möten som varar längre än en timme. Om det är ett arbetsevenemang reser jag dagen före så att jag kan vara på topp den dagen. Faktum är att mina behov har hjälpt mina kollegor att sätta egna sunda gränser!
Inse att jag känner min egen kropp
Hur kan någon annan veta hur mycket som är för mycket för mig? Ha tilltro till att jag förstår och lyssnar på min kropp. Låt mig känna mig så normal som möjligt så länge som möjligt.
Jag vill inte att du ska påminna mig om att jag har en kronisk sjukdom och måste ta det lugnt. Jag vet att saker och ting kan bli helt annorlunda längre fram, när jag inte längre klarar av att hantera situationen. Berätta att du finns där för mig när jag behöver dig och lita på att jag kommer att be dig om hjälp när den dagen kommer.
Lärdom
Det finns många saker som ger ohälsosam stress i mitt liv. Jobbet är inte en av dem. Jag trivs med mitt jobb. Det ger mig tillfredsställelse och får mig att känna mig ”normal”. Att ständigt säga till någon med en kronisk sjukdom att ta det lugnt får dem att känna sig begränsade och överbeskyddade. Kom ihåg hur starka de flesta av oss är! Vi hanterar trots allt våra sjukdomar varje dag.
Vi är ett målmedvetet gäng, vi kan åstadkomma mycket och vi är värdefulla medlemmar i våra respektive team och har verkligen något att bidra med.
Den information som presenteras är endast avsedd för utbildningsändamål och inte som specifika råd för utvärdering, hantering eller behandling av någon sjukdom.
NPS-SE-NP-00194 Januari 2025