Min migränsmärta är konstant vilket innebär att den aldrig tar paus, inte ens i en minut. Trots denna smärta måste jag jobba för att försörja mig själv.

Det finns inget sätt att linda in det på: Det är en kamp att jobba när man har ont och det är aldrig lätt. Det får mig att tvivla på mig själv, oroa mig över min prestation och ifrågasätta om det är smärtan eller jag själv som är orsaken till eventuella misstag.

Under mina många års erfarenhet av att arbeta med konstant migränsmärta har jag upptäckt vissa strategier som har varit ovärderliga för mig:

Börja dagen på rätt sätt

Min upplevelse av ”att arbeta med migrän” börjar inte när jag kommer till jobbet. Den börjar när jag vaknar.

För mig är morgonen den svåraste delen av att leva med migränsmärta. Att vakna kan vara svårt för vem som helst. Att vakna när du har svår migränsmärta – och med känslan av en 15-kilos vikt på huvudet – gör det extra tufft att lyfta huvudet från kudden. Ofta är det omöjligt. Det innebär att jag redan har börjat coacha mig själv innan jag ens tar mig upp ur sängen varje morgon.

Precis varenda dag frågar jag mig själv om jag klarar av det. Klarar jag av att lyfta mitt huvud? Klarar jag av att ta en dusch? Klä på mig?

Ibland är svaret nej. För det mesta säger jag dock till mig själv att svaret är ja.

Se bra ut, må bra

När jag väl har tagit mig ur sängen tycker jag det är viktigt att göra mig i ordning ordentligt för jobbet, även när jag känner mig helt sänkt. Det innebär att tvätta och torka håret, sminka mig och ta på mig kläder som får mig att känna mig självsäker. Tyvärr kräver det här en hel del energi och ansträngning.

Under en period var min smärta alltför extrem för att jag skulle kunna lägga ner någon energi alls på mitt utseende. Under den perioden var det många dagar jag lät min smärta ta över. Jag kunde gå till jobbet med bekväma kläder och håret i en flottig tofs, nästan som om jag hade gett upp innan dagen ens hunnit börja.

Idag tycker jag det är värt att lägga ner lite tid och energi på att se bra ut, det hjälper mig att känna mig redo och förberedd. Det gör mig mer redo för vad som väntar. Det gör skillnad.

Prioritera din att-göra-lista

Varje morgon går jag igenom min långa att-göra-lista och skriver ner en kortare lista på en post-it av vad jag realistiskt behöver få gjort den dagen. Sen sätter jag siffror bredvid varje uppgift från högsta till lägsta prioritet. Den här processen tar bort den överväldigande känslan av att jag aldrig kommer att få allting gjort och förenklar dagen jag har framför mig.

Bekämpa hjärntrötthet

Min migrän utlöser hjärntrötthet, vilket kan sakta ned mitt tänkande avsevärt. Det är ett oundvikligt symtom som jag brottas med dagligen. Hjärntrötthet får mig att känna mig dum och säga saker utan att tänka först. Ska jag vara ärlig kan det till och med leda till att jag ifrågasätter min intelligens. Det är svårt att arbeta sig igenom den där känslan av grumliga tankar.

Så hur hanterar jag dessa stunder av hjärntrötthet? Jag läser och läser om allt massor med gånger. Jag är säker på att det finns många neurotiska personer som läser om sina e-postmeddelanden för många gånger och till och med läser om dem efter att de har skickats – ja, det förekommer faktiskt! För mig är det bara en del av att arbeta med migrän.

Även om jag vet att det är ineffektivt är jag för rädd att göra misstag på grund av min hjärntrötthet. Att dubbelkolla minskar den där ångesten – och antalet skrivfel.

Uppdatera mina kollegor

I svåra fall, när det är omöjligt att dölja min smärta, berättar jag för mina kollegor. Detta händer oftast när jag mår illa och vill förbereda dem på att jag kan behöva springa ut från ett möte. Jag har tur som har förstående kollegor som dessutom är villiga att lära sig mer om denna sårbara sida av mig i en arbetsmiljö.

Acceptera när något inte kan göras

Jag blir upprörd och arg när min hjärna gör mig oförmögen att slutföra mitt arbete. Jag vet att jag är en kapabel person, men min migränsmärta sätter ofta stopp för mitt tänkande. När det händer försöker jag att inte bli upprörd eller arg och istället acceptera att jag inte kan slutföra uppgiften just då.

För att undvika sådana situationer väntar jag sällan med något till sista minuten. Jag vill aldrig behöva möta en deadline samtidigt som jag har en intensiv hjärntrötthet. Det innebär att jag ibland måste stänga av datorn och vänta tills nästa dag, när jag kan tänka klarare, med att avsluta arbetet – något som är svårt för mig att göra.

Gratulera dig själv till små vinster

Precis som jag coachar mig själv att stiga upp ur sängen varje morgon, coachar jag mig själv under arbetsdagen. Ibland är målen små, som ”skicka dessa tre e-postmeddelanden inom de närmaste 15 minuterna”. Andra gånger kan jag muta mig själv med en kopp te med ingefärssmak eller en påse smågodis när jag avslutar något på min lista. Oavsett målet eller belöningen är det viktigt för mig att gratulera mig själv till de små vinsterna under dagen.

Dra nytta av stunderna då nivån av smärta är lägre

När min nivå av smärta och hjärntrötthet är lägre är jag ENORMT DUKTIG på jobbet och jag slutar inte förrän jag har avslutat allting på min lista. Att uppleva dagar när jag känner mig stark, klartänkt och kapabel är sällsynt för mig. Jag måste därför dra nytta av dessa stunder och få så mycket gjort som möjligt.

Lita på dig själv

Jag kände oro över att min migrän gjorde mig långsam, ineffektiv och mindre kapabel i åratal. Migrän orsakar troligtvis alla dessa saker i viss utsträckning, men nu litar jag på att jag kommer att få allting gjort – även om min smärta har fått mig ur balans för stunden.

Gå hem och stäng av

Även om det inte alltid är möjligt så tycker jag att det är viktigt att ge mig själv en paus efter en hektisk arbetsdag eller arbetsvecka. Att kunna stänga av mentalt efter arbetet gör mig mer effektiv när jag sitter vid mitt skrivbord nästa dag eftersom jag har fått en rejäl paus.

Slutsats

Det är som sagt svårt att jobba med konstant smärta. Men jag vet också att det är så mycket svårare att ha konstant smärta och att inte jobba. När jag var för sjuk för att kunna jobba överhuvudtaget förlorade jag helt min känsla av oberoende och jag saknade den tillfredsställelse som ett arbete ger.

Samtidigt som det är en utmaning, inser jag att det är en välsignelse att kunna jobba under dessa omständigheter. Jag är tacksam för varje dag som jag kan fortsätta vidare i min karriär trots min smärta.

NPS-SE-NP-00005 Nov 2020